Om enneatyp 3 enligt Eli Jaxon-Bear

Enneatyp Tre: sammanfattning enligt Eli-Jaxon Bear
Essens: Kärlek
Helig idé: Medkänsla
Helig väg: Sanningsenlighet
Främsta särdrag: Effektivitet
Passion: Bedrägeri
Idealisering: "Jag är framgångsrik"
Retorisk stil: Propaganda
Fälla: Effektivitet
Försvarsmekanism: Identifikation
Undviker: Misslyckanden
Dikotomi: Överaktivitet/Fantasi
Undertyper: Självbevarande: Säkerhet
Social: Prestige
Sexuell: Maskulinitet/Femininitet

Trean: Föreställningens/prestationens kärnpunkt

Trean är hysterins eller föreställningens och prestationens centralpunkt i Enneagrammet. Detta är människor som har förlorat  kontakten med sitt essentiella varande genom att låta sig förföras av bilder av världen. Precis som det ser ut att finnas en fråvaro av ilska i ilskans centralpunkt 9 och en frånvaro av rädsla i rädslans centraplunkt 6 ser det ut att finnas en frånvaro av hysteri i Trean. Trean vinner sitt självvärde genom att producera, och manifesterar kylig kompetens och maximal effektivitet för att få jobbet gjort.

Som barn tillhörde Trean de som väldigt tidigt i livet började tro att de inte kunde bli älskade för den den de var, utan endast genom vad de producerade. Underbarn, klassens duktigaste och överpresterare överlag kunde ofta utgöra produkten av deras fixering.

Den första lektionen jag lärde mig i livet var “Du är inte värd att älska bara för den du är. Du måste göra saker, veta saker, och ha ordning på saker och ting för att bli älskad”. Det fick mig att känna mig som en hund. Det är svårt att njuta av någonting alls, därför att det finns hela tiden en uppmaning i mig som säger att jag måste göra, måste ha något, veta något för att bli accepterad och älskad.

Jag satte som målsättning att ha de flesta utmärkelserna under mitt namn i klassens årsbok. Så jag var med i allt. Jag var “homecoming queen” och klassens representant. På college gjorde jag likadant. Jag blev klassens representant även där. Jag tyckte dock inte om alla möten som det medförde, och jag var egentligen inte intresserad av arbetet som sådant… bara titeln. Jag kommer ihåg att efter att jag hade blivit vald gick jag till mynttelefonen i studentkorridoren för att ringa hem… och tänkte “Kanske kommer pappa att älska mig nu”.

USA är en Trea-kultur med image, prestation och succé som de huvudsakliga motiverande nyckelvärderingarna. Djupare kontakt med känslorna undviks, eftersom den emotionella kroppen tas i anspråk av produktionen.

Treor har, precis som Ettor, ofta en sömlös kvalitet — där finns liksom inga “oslipade kanter” hos dem. Olikt Ettan, dock, finns allt på ytan hos Trean. När du lär känna en Trea är det inte särskilt troligt att du med tiden kommer att stöta på något vidare djup, och du kommer därför inte heller att finna några värdefulla skatter där. Allt finns redan synligt från början.

För en Trea känns livet som en produktiv berusning. Dock, om man tittar under den glättiga ytan finns där ofta en genomgripande utmattning på grund av överprestationer. Om de mot förmodan skulle gå i terapi — vanligtvis är de för framgångsrika eller för upptagna — kommer de ofta att kollapsa av utmattning. Som en Trea uttryckte det: “Det är som att vara en bil med gott om bensin, men ingen olja.” Treans inre tillstånd påminner i hög grad om en hamster som springer i sitt hjul. De har en känsla av att deras ansvar är att “hålla samman världen”. Där finns en rädsla för att om de skulle stanna upp för ett ögonblick så skulle världen gå under.

Det som för en Trea upplevs som en rusning in i prestation är i själva verket en rusning bort från känslor. Treor tror inte på möjligheten att bli älskade. I stället nöjer de sig med att bli godkända. I stället för att säga “Älska mig för den jag är” säger Treor “Älska mig för det jag gör”.

Träffar man på en Trea för första gången vid en festsammankomst kommer hen sannolikt tämligen omgående att berätta vad vederbörande arbetar med. Därutöver kommer hen måhända berätta om vilka “rätt sorts” föreningar och andra sammanslutningar hen är medlem i, om sin Mercedes av “rätt” modell samt att hen har 2,3 barn.

Passion: Bedrägeri

Passionen som driver på Treans fixering kallas bedrägeri. Detta betyder inte med nödvändighet att Trean är en lögnare, trots att hen måhända kan vara rätt så bra på att ljuga. Nej, snarare handlar det om att producera en roll, som ska visas upp för andra. På en lite djupare nivå är Trean mycket väl medveten om att rollen inte är äkta, men hen väljer att tro på den i varje fall. Det blir således fråga om ett självbedrägeri, vilket ligger i identifikationen med rollen som om den vore “mitt verkliga jag”.

Treor har en närmast synsk förmåga att veta hur de ska nå fram till sin publik. Om de känner av negativ feedback mitt i en mening, så kan de ändra vad de säger innan meningen är klar. Treor är mästare på att ändra sig för att möta den image som värderas högt i samhället eller hos en viss publik.

Uppväxtförhållanden

Treor börjar prestera väldigt tidigt i livet. Inte sällan kan de berätta att de började arbeta i en eller annan form redan när de var fem år gamla. Treor lär sig tidigt hur de ska uppfylla familjens (oftast faderns) drömmar och förväntningar.

Som barn är Treor vanligtvis brådmogna, i sina försök att se ut och agera som miniatyrvuxna. Många Treor har därför förlorat kontakten med sina djupare känslor redan i 4–5 årsåldern. Senare i livet framkommer dock ofta hos dem närmast infantila känsloyttringar genom alkohol, droger eller sex.

Ofta när jag arbetar med Treor i terapi så har de svårt för att återkalla barndomsminnen. Det tar som regel längre tid för dem än för andra att minnas trauman i det förflutna — deras intresse ligger inte i historien, utan i det som är och i framtida framgångar.

Vuxna Treor ser ofta unga ut för sin ålder. Inte sällan har den sexuella undertypen en näpen näsa och ett ofårat ansikte. Ansiktet ser inte ut att ha blivit “inkört” av livet ännu. Howdy Doody har ett klassiskt Trea-ansikte, och det samma gäller John F. Kennedy, Shirley MacLaine, Jimmy Carter, Dick Clark, Debbie Reynolds, Doris Day och Shirley Temple. Alla har de (eller har haft) ansikten som nästan framstår som masker.

Treor ger efter för bilder av världen. De presterar vad världen förväntar sig. Hur bilden ser ut beror på samhällsklass och sociala omständigheter inom familjen. Ibland händer dock att Treor berättar att de ägnat sig åt rebelliska aktiviteter som unga, t.ex. att de har anslutit sig till ungdomsgäng eller klätt sig i mc-jackor. Detta har dock inte varat särskilt länge. I efterhand kan de erkänna att även under denna rebelliska fas i deras liv så handlade det primärt om att leka med roller för att bli accepterade av sina jämnåriga.

En annan aspekt som gör Treor intressanta är att de sällan klär sig i gamla kläder. Begäret efter prydlighet, image och att framstå som god manifesterar sig undermedvetet i takt med att de byter skor långt innan de är utslitna.

Idealisering: “Jag är framgångsrik”

Treor ser alltid glaset som halvfullt — varje omständighet vänds till succé. De berättar att de alltid ser möjligheter och att de vinner på varje erfarenhet. Därför blir varje erfarenhet en framgång.

En Trea som hade blivit utkastad av sin fru åkte omedelbart till sin chef och sa “Jag behöver mer pengar, för nu har vi två hushåll!” Att använda skilsmässor för att göra sig mer pengar är ett typiskt Trea-beteende. Allting vänds till framgång. En Trea som diskuterar dåliga affärsbeslut låter oss därför snart veta att han inte tyckte att det var någon god idé redan från början — att han blev överkörd och tvingas nu att hoppa av företaget.

Retorisk stil: Propaganda

Treans retoriska stil kallas propaganda. Treor talar antingen alltid om för dig hur framgångsrika de är och hur allt är underbart, eller så vill de sälja något till dig. Ofta kan de låta påstridiga och otåliga. De är ivriga att komma till beslut och komma vidare. Detta är “hemmet” för en typ A-personlighet. Det finns en känsla av propagande i det som sägs, och en tomhet i det emotionella livet.

Fälla: Effektivitet

Effektivitetsfällan skapar simultanbeteende: Treor gör vanligtvis flera sysslor samtidigt. Närhelst man pratar i telefon med en Trea kan man vara säker på att hen också gör något annat under tiden.

Effektivitet bidrar också till möjligheten till en skoningslös klättring mot toppen. Treor kan bete sig grymt mot andra människor och sedan klättra över dem — i effektivitetens namn.

Den verkliga fällan med effektivitet är dock att när saker och ting går som på spåret så blir Trean rädd för att förändra något, eftersom det riskerar att leda till djupa negativa känslor. Trean finner det betydligt lättare att plocka upp den “korrekta” känslomässiga responsen från omgivningen än att vända sig inåt och finna något autentiskt.

Försvarsmekanism: Identifikation

Trots att Treor kan uppnå intrycket av det perfekta hemmet eller familjen, så finns där ofta en svårighet att behålla en djup och sårbar ömhet. Eftersom försvarsmekanismen är identifikation kommer Trean även privat att agera på samma sätt som i sin profession. Propagandaaktigt talar de om vad de har gjort bra, som om det definierar vem de är. Detta är arbetsnarkomanens hemmavatten — Treor identifierar sig mer än andra med sitt jobb.

Undviker: Misslyckanden

Trean undviker framför allt misslyckanden. När Jimmy Carter, som är Trea, beskrev helikopterkraschen i den iranska öknen i samband med det avbrutna försöket att frita gisslan som hölls på amerikanska ambassaden så kallade han det för “en begränsad framgång”. Misslyckande ingår inte i en Treas vokabulär. Om något börjar gå dåligt kommer det att skäras loss och lämnas medan Trean går vidare.

I en workshop sa en Trea en gång att i hans  barndom tävlade han med alla sina vänner och alla i familjen för att se om han kunde vara den bästa sonen, den bästa studenten, den bästa i idrott, eller vad som helst där det fanns någon form av tävlingsarena. Han ville vinna i allt han gjorde, i annat fall ville han inte göra det alls.

Treor håller som regel alla dörra öppna. De har en benägenhet att sätta upp preliminära överenskommelser. De kan ha ett 25-tal sådana igång samtidigt, så om någon skulle fallera så kan de snabbt skifta över sin energi på nästa. Dessa människor är snabba på foten. Att nå resultat är det som gäller.

Dikotomi: Överaktivitet/Fantasi

När Treor inte överpresterar så fantiserar de om att göra det. Kan du få en Trea att sluta jobba, så kommer hen ägna sig åt att visualisera hur hen kan göra jobbet ännu bättre. Detta porträtteras träffsäkert i En handelsresandes död, vari Dustin Hoffman är perfekt i sin rollkaraktär Willie Loman, en slagen Trea som dör efter att ha över-fantiserat om sin förmåga att nå framgång.

Treor söker sällan terapi därför att allt går ju så bra för dem. När de väl kommer dit så är de som regel snabba och, om än på ett ytligt plan, framgångsrika klienter/patienter. De är endast intresserade av korttidsterapi som ger snabbt resultat.

Undertyper

Självbevarande: Säkerhet

Den självbevarande undertypen hos Trean kallas säkerhet. Innebörden är att känna sig säker på att överleva genom att äga saker. Sakerna i sig — alltid högt värderade märkesgrejer — får en makt långt över deras funktion. Vem som än kom på att sätta varumärken på utsidan av kläderna så var det med all sannolikhet en marknadsföringsmässig geni-Trea. De upplever en djup säkerhet/trygghet av att veta att de har det allra bästa.

Social: Prestige

Den sociala undertypen kallas prestige. Dessa tillhör alla de rätta klubbarna och föreningarna. De inte endast är omskrivna i skvallertidningarna, de skriver också skvallerspalter i samma tidningar. Publicitet och media utgör de sociala Treornas specialitet. I New Age-kretsar är dessa Treor de som nätverkar mest, och är de människor som leder workshoppar i att nätverka. I mer traditionella cirklar återfinns många politiker bland de sociala Treorna.

Sexuell: Maskulinitet/Femininitet

När bedrägeriet sipprar in på den sexuella arenan kallas det maskulinitet/femininitet. Detta betyder att ta på sig de uttryck som samhället säger är hur den perfekta mannen eller kvinnan bör se ut. Där finns ofta en Playboy-liknande perfektion, men kan dock se torr ut och inte särskilt mustig. Ibland finns där en hård skörhet, och ofta finns där något androgynt. Det är som om Trean bara spelar en roll. Hollywood är hemmavatten för den sexuella Trean. Den glamorösa produktionen av de perfekta bilderna av ledande män och kvinnor har gjort oräkneliga sexulla Treor till miljonärer. Den sexuella Treans fixering manifesterar sig utifrån de förväntningar som finns inom den tillhörande sociala klassen eller samhället som helhet.

Mick Jagger är en sexuell Trea som passar in på 60-talets subkultur “sex, drugs and rock and roll”. Idag är han 70+ år gammal och fortfarande viril som en tonåring. De flesta stjärnartisterna från 60- och 70-talet har vuxit ur sin ungvuxenperiod, för att mogna lite med åldern, och låta de musikaliska uttrycken mogna med publiken. Så inte Mick. Han är fortfarande förmögen att hålla farten och imagen uppe för att attrahera nya generationer unga rockfans. Här är Treans bedrägeri på den sexuella arenan. Detta är inte hemmavattnet för stor konst eller det stora genombrottet för en ny, farlig stil. Sexuella Treor är mera pop. Deras produkter är ofta polerade, ibland själlösa, men vanligtvis välgjorda.

Ytterligare exempel

Shirley MacLaine, också hon en Trea, har haft en framgångsrik karriär som filmstjärna. En dag fick hon en utanför-kroppen-upplevelse under en akupunkturbehandling… och skrev sedan en bästsäljare om det. Hon fick sedan spirituella insikter och begav sig iväg på en andligt sökande resa, liksom så många andra i hennes generation. Hon tog dock sina insikter och hennes tripp till Peru — precis som många andra spirituella hippies hade gjort under flera decennier dessförinnan — och gjorde en bästsäljare även av dem och därtill tv-program, följt av utsålda workshoppar runt om i landet.

Paul Newman var en av de största filmstjärnorna i sin generation. Han hade ett bra utseende som höll långt upp i åldern, var extremt rik, hade en fantastisk fru och var hyllad inom sitt gebit. Han hade också en framgångsrik serie med salladsdressingar och spagettisåser. Allt som Trean rör vid blir en succé.

Bill Gates och Microsoft representerade Treans stil under 1990-talet. Microsofts framgångar byggde inte på uppseendeväckande innovation, utan på att de kunde kopiera Apples framgångar med sitt grafiska användargränssnitt samt att både göra det mainstream och accepterat inom företagskulturen.

Exempel utifrån undertyper

Självbevarande: Säkerhet

Bill Gates, Donald Trump, Michael Jordan, Girgio Armani, Anold Palmer, Terry Cole-Whittaker, House of Gucci, Coco Chanel, Microsoft och Hong Kong.

Social: Prestige

Johnny Carson, Dan Quayle, Pete Wilson, Elizabeth Clare Prophet, Arsenio Hall, Bob Hope, Dick Clark, Junior League, visitkort samt Wahington D.C.

Sexuell: Maskulinitet/Femininitet

Colin Powell, Paul Newman, John F. Kennedy, Tiger Woods, Debbie Reynolds, Mickey Mantle, Eddie Murphy, Mary Tyler Moore, Doris Day, Julie Andrews, Diana Ross, Deepak Chopra, Werner Erhard, Shirley MacLaine, Will Smith, Muhammad Ali, Mick Jagger, Miss America samt Ken och Barbie.

Källa

About Jonaz Juura 265 Articles
Jonaz Juura är initiativtagare till och fungerar som adminstratör och huvudredaktör på HSP Sweden.eu. Särskilt intresserar han sig för högkänslighet, personlighetsteorier, andlighet och forskning.

Bli först med att kommentera

Kommentera gärna artikeln/inlägget nedan!