Att finna sin “typ” = En knytnäve i en sen rond

Sedan augusti 2015 har jag ägnat Enneagrammet ett stort intresse och mycket tid, inte minst vad gäller läsning av litteratur. Vid det här laget har jag de flesta böckerna om Enneagrammet som finns i HSP Sweden.eus mediabibliotek i min ägo, och någon har jag lånat av en god vän. Totalt handlar det om nio böcker, och nu har jag påbörjat den tioende. [1] Det jag kan konstatera efter varje påbörjat “typ-kapitel” i varje bok är att det finns igenkänning i de flesta “typerna”. Därför kan det ta tid att komma fram till den “ennea-typ” som är den som träffar mest rätt.

Detta innebär att varje bok och varje kapitel blir som en ny resa inåt. In i själen, in det dagliga “tjattret” inombords, in i känslorna som jag dagligen uppslukas av och in i minnen av händelser som har varit, sådant som trängts bort och sådant som varit alldeles för tydligt för att läggas märke till. Ytterst handlar det väl om mönster för hur allt hänger ihop hos en och på något sätt formar det vi kan kalla för en personlighet. Men inte bara det: Enneagrammet sätter sitt finger på de ömma punkterna, d.v.s. de punkter som personligheten uppstår ur och formas kring. Det kan handla om upplevelser i väldigt unga år — ofta kring tiden då man lärde sig prata och därmed också utveckla tankarna om sig själv och omvärlden. I just den boken jag läser nu går författaren ännu längre tillbaka, och menar att det t.o.m. kan vara fråga om upplevelser innan födelsen. [2] Som sagt, det kan öppna upp för en resa… även om jag personligen inte har kommit fullt så långt tillbaka i minnet.

För min egen del har resan sedan augusti 2015 i huvudsak bestått i att jag efter ett några månaders identifikation med 9:an… mer eller mindre motvilligt fick insikten att 5:an var den “typ” som mest hade färgat mitt liv. Det sägs då och då att till skillnad från t.ex. MBTI ger Enneagrammet ofta inte en aha-upplevelse när man har “träffat rätt”, utan snarare något som kan påminna om ett slag i magen. Jag kan instämma i det för egen del: Det behöver inte kännas särskilt bekvämt, det kan komma som en knytnäve i en av de senare ronderna.

Detta gjorde mig till en 9:a

Mycket av det jag kände igen hos 9:an handlade om konflikträdsla, förmåga/erfarenhet av att agera medlare (inte sällan mellan sina egna bråkande föräldrar) och av den anledningen också vara socialt följsam — så till den grad att man lätt blir gränslös i sin strävan efter att undvika konflikt, och därför också lätt kan få en känsla av att känna sig överkörd av andra… trots att man gärna låter andra “hålla i rodret”, och därför själv alltså bidrar till att man hamnar i sådana lägen. Att inte i stunden vara medveten om att det är ilska som blommar upp inom en i ett sådant läge, utan att det i stället byggs upp över tid och sipprar fram som passiv aggressivitet i efterhand eller som explosiv aggressivitet i ett helt annat och mindre socialt riskabelt sammahang. Men det handlade också om att (som en följd av medlarrollen, måhända) ha ganska lätt för att se olika perspektiv och andras perspektiv, samt ett implicit ideal om att vilja smälta ihop med ens partner. Att bli ett. [3]

Så landade jag i 5:an

Invasionen

Femman hade jag betydligt svårare att ta till mig från början, då jag förknippade den med de tillsynes insnöade och allvetande men alltför socialt tröga varelser som jag sedan unga år hade stört mig på. Stört mig på, men också känt mig underlägsen gentemot. Tills jag blev medveten om en “mystisk” tematik i min levnadshistoria. Mystisk i bemärkelsen att jag har varit medveten om att den har haft en avgörande betydelse för mig och de val jag har gjort, men att jag inte på djupet har förstått den psykiska “mekaniken” som utgör dess rot och dess kärna.

Det handlar om en förälder som varit alltför emotionellt självabsorberad och dominerande men samtidigt osjälvständig, och därför också beroende av mig. Någon som har kastat sin skugga över mig genom att inte riktigt kunna skilja på vad som är hon och vad som är jag. En skugga, ett kraftfält, som jag som ung vuxen flydde ifrån genom att söka både kärleken och jobb på ett tryggt geografiskt avstånd från henne. Naturligtvis förstod jag det inte då när det begav sig, men det kom att bli “min story” med tiden… ju mer jag försökte förstå varför jag egentligen hade gjort de val jag hade gjort, och varför jag har fortsatt att försvara dem — även om vissa av dem knappast har medfört någon större lycka.

Det jag kände igen hos 5:an var kanske främst känslan av att vara som invaderad, alltför undanträngd inom mina egna psykologiska gränser, som om min identitet hade en påtaglig defekt då den sedan unga år var nedtyngd av en vuxen persons emotionella ballast och jag-frågar-inte-vad-du-tycker-för-jag-vet-nog-vad-som-är-bäst-för-dig-attityd. [4] Det har tidigt format en prototyp för vad jag känner inför andras närmanden, och har många gånger lett till en inledande subtil rädsla i kontakten med främlingar. En rädsla som förstås det psykiska försvaret hos mig har tagit hand om på olika sätt genom sublimering, vilket kan te sig som en ganska öppensinnig och icke-dömande attityd. Tar jag inte tydlig ställning till något så slipper jag oftast också invaderas av andras tydliga inställning, eftersom de då inte riktigt vet vad hos mig som de kan ta “spjärn mot”. Det är inte någon medveten strategi från min sida, men något som klingar bekant nu när jag tänker på det…

Snålheten och girigheten

Men även det introverta hos femman klingade bekant, tillika en slags snålhet vad gäller att hålla tillbaka det jag “sänder ut” till omgivningen. Jag har, kort och gott, inte haft något större behov av “ta plats” i sociala sammanhang. Girigheten gör sig påmind när det gäller att samla på mig kunskaper, i en omedveten tro om att det ska bidra till en större kompetens att klara av livet ute i “den stora världen”.

Snålheten kan också ses hos mig i materiellt hänseende, då jag knappast har levt ett utsvävande liv på det materiella planet utan har nöjt mig med ganska litet. Vanligtvis har några få ägodelar fått kosta lite mer, i synnerhet sådana som jag på förhand vet att de kommer att bli viktiga för mig i mitt vardagsliv. Det samma gäller sådant jag helst köper till andra. Men i övrigt håller jag igen på det mesta, och jag har få fasta utgifter förutom sådant som hör bostaden till. Inga tidningsprenumerationer och bara några enstaka fasta utgifter för några IT-tjänster. Köper inte lotter och spelar inte heller på annat. Dock ger jag tiggare en sedel då och då.

Uppsatsen

När jag så nu också läser Eli Jaxon-Bears beskrivning av femmans kommunikationsstil, som fått epitetet uppsats, är det inte förutan att det slår an en sträng — inte minst när jag bevittnar mina egna skapelser här på HSP Sweden.eu. Faktum är att ett av mina starkaste skäl att starta upp såväl den här webbplatsen som andra var att jag inte nöjde mig med utrymmet i interaktiva plattformar så som främst Facebook. Så om jag inte har något större behov av att “ta plats” i sociala IRL-sammanhang så framstår det således precis omvänt när det gäller webben. Och orsaken är nog den att här blir jag varken avbruten eller distraherad av andra lika lätt.

Den originella vingen

Få människor torde vara en renodlad “ennea-typ”, så inte heller jag. Därför finns exempelvis vingarna, som berikar ens “typ”. Där har jag att välja mellan känslotypen 4:an och huvudtypen 6:an, och mellan dem båda faller lotten för min del på den förstnämnda. Detta utifrån en genomgående tematik under framför allt min tonårstid och som ung vuxen, men som fortfarande gör sig gällande på många sätt hos mig: Att uppskatta och förorda det originella framför det som är på modet och mainstream.

För min egen del kom det t.ex. att handla om att som 8-åring köpa en cykel som ingen annan i bygden hade en motsvarighet till, att som 15-åring göra på samma sätt vid anskaffandet av moped (som därtill fick ett specialtillverkat styre), eller att som 21-årig förstabilsköpare köpa en specialbil.

Originaliteten har också omfattat annat: musik jag lyssnat på, böcker jag har läst och fritidssysselsättningar som expempelvis att skriva på skönlitterära alster. Jag närde också tidigt ett intresse för att lyssna på kulturella auktoriteter, i synnerhet när de yttrade sig samhällskritiskt.

Men fyrans inflytande kan också emellanåt handla om ett sting av avundsjuka gentemot andra. Sådant som inte känns så lätt att erkänna.

Avslutningsvis

Nå, det var några ord i form av ett “färdmeddelande” från min “Enneagramresa”. Det finns mer att tillägga, men det tar vi en annan gång. 🙂

Tack för visat intresse! 😀

Fotnoter

  1. Dessvärre fick jag inte tag i denna bok i Sverige, utan beställde den från Amazon: From Fixation to Freedom av Eli Jaxon-Bear.
  2. Vad jag förstår utifrån andra sammahanng finns det vittnesskildringar från personer som säger sig kunna minnas sin egen födelse och även fragment från tiden dessförinnan.
  3. Att vilja bli ett med sin partner gäller framför allt den intima/sexuella 9:an, inte den självbevarande eller sociala 9:an.
  4. Författaren och nobelpristagaren Elfriede Jelinek sägs av en del vara 5:a. Hennes relation till den dominerande modern utgör en tematik i några av hennes böcker.
Om Jonaz Juura 288 Articles
Jonaz Juura är initiativtagare till och fungerar som adminstratör och huvudredaktör på HSP Sweden.eu. Särskilt intresserar han sig för högkänslighet, personlighetsteorier, andlighet och forskning.

Bli först med att kommentera

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*


Spamskydd: Skriv in i fältet nedan vilka siffor du kan se (Obligatoriskt)