Om kritik gentemot MBTI

Hittills på HSP Sweden.eu har jag avstått från att ge uttryck för min egen inställning till pykologiska personlighetstypologier i allmänhet och MBTI i synnerhet. Mitt fokus som upphovsman till webbplatsen så här i början har i stället legat på att ackumulera en tillräckligt stor mängd inlägg för att se om såväl webbplatsen som sådan som mitt intresse för den håller streck. Dock, av just upphovsmannaskäl kan det måhända vara viktigt att jag tillkännager mina egna utgångspunkter för att du som besökare ska få en bild av hur jag förhåller mig till personlighetstypologier. Därför följer här ett försök att på ett mera djuplodande plan, och utifrån där jag kunskapsmässigt står idag, utveckla mina tankegångar.

Eftersom vi inledningsvis fokuserade på främst MBTI här på HSP Sweden.eu utgår jag från den typologin här. Vi har publicerat inlägg med lite olika karaktär, vilket är en del av målsättningen med innehållet på HSP Sweden.eu. Visst har utgått från litteratur av författare som varit intimt knutna till professionell användning och utveckling av MBTI-instrumentet. Annat har vi hämtat från andra webbkällor och har ibland varit av mer populistisk karaktär, “med glimten i ögat”. I texterna har vi förhållit oss okritiska till källmaterialet, vilket kan tolkas som att vår inställning också har varit okritisk. Så är dock inte fallet. I bakgrunden har hela tiden funnits ett visst förhållningssätt till det vi har vidareförmedlat.

För att beskriva detta förhållningssätt tar jag här hjälp av en del av den kritik mot MBTI som har framkommit på andra håll. I huvudsak bemöter jag kritiken. Inte för att försvara MBTI i sig, utan för att visa på att ett kritiskt förhållningssätt kan vara viktigt om man vill ha en levande diskussion, vilket är en förutsättning för kunskapsutveckling likväl som för personlig reflektion. Det är också min erfarenhet av syftet med kritiskt tänkande i vetenskapliga kretsar, vilket kanske inte alla praktiker och lekmän tänker så mycket på… eller ens känner till. Enligt vissa tongivande vetenskapsideal syftar kritik till inspiration för vidare kunskapsproduktion, inte för att vinna auktoritet. En i samhällsvetenskapen ofta citerad vetenskapsteoretiker är Karl Popper [1], som menade att ett kännetecknande kriterium för vetenskapliga teorier är att de måste gå att falsifiera (d.v.s. motbevisa) för att över huvud taget kallas vetenskap, att falsifiering utgör ett absolut nödvändigt steg i den vetenskapliga processen. [2] En sådan ansats öppnar upp för det jag precis har beskrivit och kan ge en bra ingång till resten av detta inlägg.

Med detta sagt ger jag mig nu i kast med en del av den kritik vi har funnit mot MBTI. Låt mig dock bara först slå fast att min inställning till såväl personlighetstypologier som forskning och vetenskap generellt är att ingenting är alltid sant, och att allt är mer eller mindre bra i förhållande till något annat. Ingen är perfekt, liksom inget är perfekt. Och tur är väl det, annars hade inte mycket blivit gjort här i världen. 🙂

“MBTI är big business”

Kritik

Omkring 2,5 miljoner personer per år svarar på ett eller flera fullskaliga MBTI-tester. 89 av de 100 företagen på topplistan Fortune 100 och 80 procent av företagen på Fortune 500 har det senaste decenniet använt sig av MBTI. Att bli certifierad MBTI-testare/coach är relativt dyrt, således är det inte endast på kundsidan man drar in pengar utan även på utövarsidan. Marknadsföringen av MBTI har därtill varit väldigt framgångsrik — sammantaget omsätter “industrtin” MBTI ca 200 miljoner kronor per år.  [3, 4]

Respons

Att MBTI har utvecklat sig till en god affärsidé utgör i sig ingen negativ kritik. I det kapitalistiska samhälle vi lever i torde det snarare utgöra en positiv kritik: Man har hittat en nisch som det uppenbarligen finns en marknad för. Ska man ifrågsätta detta bör man måhända rimligen samtidigt ifrågasätta det kapitalistiska systemet. Gör man inte det är det bara att gratulera de MBTI-verksamma till en lyckad satsning!

Däremot kan man måhända ifrågasätta företagens tilltro till MBTI, i synnerhet om MBTI används som det enda psykologiska mätinstrumentet vid personalrekrytering, eller om det används av företagsledningen för att denna ska kunna manipulera sin personal. MBTI torde vara mer användbart tillsammans med andra instrument vid rekrytering, men framför allt för personlig utveckling och samarbetsutveckling mellan individer inom arbetsgrupper. Instrumentet är sannolikt över huvud taget till större glädje för den anställde än vad det är för arbetsgivaren. Vad arbetsgivares tilltro skvallrar om kan därför vara oklart. Däremot sätter det fingret på något högst väsentligt: Syftet med att använda ett personlighetstest är i hög grad betydelsefullt, som för vilket annat instrument eller verktyg som helst. Skiftnycklar passar vissa skruvskallar, liksom skruvmejslar passar andra. Man kan bara hoppas på att företagsledningar är tillräckligt kompetenta att förstå detta.

“MBTI sätter etiketter på folk”

Kritik

Etiketter och “big business” kan gå hand i hand…

En förtjänst hos MBTI är att människor som använder testerna känner igen sig i beskrivningarna och därför känner sig bekräftade. “Aha, det är ju sådan jag är!” De tar lätt till sig de fyra bokstäverna som blir testresultatet, ibland till den grad att de identifierar sig med såväl bokstavskombinationerna som deras mer eller mindre ytligt beskrivna innebörder. Däri ligger således också faran: Vissa användare kan gömma sig bakom dem, ta dem som ursäkt för att man tänker, känner eller beter sig på ett visst sätt samt kan börja MBTI-etikettera andra personer i sin omgivning utifrån samma utgångspunkt. På så sätt riskerar man att MBTI får en konserverande effekt, snarare än en utvecklande, och det kan förstärkas av den “big business” av MBTI-relaterade produkter som månglas ut på marknaden. [3]

Respons

Som vilket annat redskap som helst kan MBTI användas på ett mer eller mindre adekvat vis. En relevant fråga kan dock vara: Hur mycket kan man lasta redskapet för att det används mindre omsorgsfullt? De flesta redskap som vi människor tar i vår hand tarvar en viss mental mognad och teknisk förmåga hos användaren. För personlighetstypologiers vidkommande kan en av de viktigaste förmågorna vara reflektion, och med den förmågan kan “etiketterna” vara till hjälp för den som försöker förstå sig på sig själv såväl som andra. Dessutom kan en tröja eller annat föremål varpå “etiketterna” finns i bästa fall leda till stimulerande samtal mellan människor — om människor och mänskligt beteende, tänkande och kännande. Det vill säga reflektion.

“MBTI-testerna har låg reliabilitet”

Kritik

Att utgå från dikotomier — d.v.s. färdigformulerade svarsalternativ som därtill ömsesidigt utesluter varandra, så som exempelvis tänkande (T) och kännande (F) — så som MBTI-tester gör är metodologiskt förkastligt. Trettio års forskning visar att man kan vara både en tänkare och en kännare… Testet borde ha två skalor — en för tänkande och en för känsla — istället för en gemensam, menar en del. Man menar vidare att den rådande ordningen bidrar till att risken är upp till 50% att resultatet blir annorlunda andra gången man fyller i testet,  jämfört med första gången. Således framstår MBTI-testerna som opålitliga, utan behäftade med stora reliabilitetsproblem. [3]

Respons

Fler än en person torde någon gång ha fått olika resultat vid MBTI-tester. De mest uppenbara felkällorna, som att använda olika (begränsade) online-tester med olika fråge- och svarsformuleringar samt därtill måhända på olika webbplatser med olika analysmetoder, kan ju knappast bidra till pålitliga resultat. Sådana brister kan till stor del reduceras genom att man konsekvent använder test med hög kvalitet. Således gäller att välja test utifrån kvalitetskriterier, d.v.s. ett test som framstår som seriöst och som i jämförelser med andra tillsynes seriösa tester oftast ger överensstämmande resultat enligt de som tidigare har provat dem. För egen del har jag provat ett relativt stort antal tester online, dessutom samma tester flera gånger över tid. Även om vissa variationer har funnits så har resultaten varit tillräckligt entydiga — INFJ är det överlägset mest konsistenta resultat jag har erhållit. För en av våra andra skribenter här på HSP Sweden.eu har resultaten varit lika entydigt ENFP.

Därutöver finns dock “felkällor” som faktiskt måhända kan förknippas med testinstrumentets grundläggande utformning, i kombination med vem som svarar och dennes personliga egenskaper. Detta då skalan som används för exempelvis den kognitiva delen, d.v.s. tänkande (T) vs kännande (F), utgörs av ett kontinuum mellan två polära ytterligheter — alltså en glidande skala mellan ett mycket dominant tänkande och ett mycket dominant kännande. En sådan skala inbjuder förstås till såväl extremvärden som mittemellanvärden, vilket innebär att personer som har den sistnämnda preferensen kan få något olika resultat vid två eller flera testtillfällen (utifrån aktuell dagsform/tolkning av frågor och svar). Men detta kan knappast tolkas som endast fel i egentlig mening, utan kan likaväl tolkas som en bekräftande indikation på att personen i fråga just befinner sig nära mitten på skalan och därför lätt pendlar mellan T och F (i det här fallet).

En jämförelse av funktionsstackarna för INFJ och INFP

Mer graverande kan dock varade “felkällor” som uppstår på grund av okunskap/ytlig kunskap hos kritikerna om MBTI. Jag tänker då i första hand på den s.k. funktionsstacken. Utsagor som ovanstående kritik om att man både kan vara tänkande och kännande kan framstå som en sådan slags “felkälla”. Självklart känner även den som tänker, och vice versa, och detta framgår också tydligt av funktionsstacken — vilken är grundläggande för förståelsen för MBTI! [5]

Utgående från bilden framgår att INFJ tolkningsmässigt motsvarar introvert intuition (Ni), extravert känsla (Fe), introvert tanke (Ti) och extravert sinnesförnimmelse (Se). Ni utgör hos INFJ den dominanta funktionen, Fe den stödjande eller sekundära, Ti den tertiära och Se den svaga fjärdefunktionen. Således finns alla funktioner representerade i stacken, därtill med en introvert eller extravert riktning/attityd! För INFP, med endast en avvikande bokstav i förhållande till INFJ, blir resultatet påtagligt annorlunda: introvert känsla (Fi), extravert intuition (Ne), introvert sinnesförnimmelse (Si) och extravert tanke (Te). Hos INFP utgör Fi den dominerande funktionen, Ne den stödjande, Si den tertiära och Te den svaga fjärdefunktionen. Således är inte endast tågordningen mellan funktionerna helt annorlunda för båda dessa typer, funktionernas riktning/attityd är därtill motsatt. [5] Detta ger en helt annan komplexitet än vad som kan skymta i den tämligen ytliga kritiken ovan.

“Briggs och Briggs-Myers var inga forskare”

Kritik

Det brukar heta att Katherine Briggs och Isabel Briggs-Myers inte var annat än hobbypsykologer, samt att de trots sitt stora intresse för Carl Gustav Jungs teorier om personlighetstyper missförstod dem. [3]

Respons

Så må vara att upphovspersonerna saknade vetenskaplig skolning, men det kan göra MBTI än mer intressant som fenomen:

  1. Att utan akademisk meritering kunna få det genomslag som MBTI har fått framstår som högst anmärkningsvärt!
  2. Inte endast upphovspersonerna berörs av eventuella brister i kunskaper. Kritiken torde rimligtvis även omfatta alla miljontals människor som de sista drygt 60 åren har använt sig av eller refererat till instrumentet — inklusive psykologer och forskare!
  3. Därutöver: Vem kan påstå sig att tillfullo ha förstått Carl-Gustaf Jung? Den högproduktive Jungs skrifter är en rejäl utmaning att ta sig an, även för en avancerad akademiker, och precis som många andra lärda utvecklades hans teorier fortlöpande allteftersom skrifterna ackumulerades under hans långa liv. Därutöver har kritik riktats mot teorierna — precis som fallet var för Sigmund Freud och många andra — om att den huvudsakliga empirin var skevt begränsad då den till stor del hämtades från hans kliniska verksamhet, d.v.s. människor som gick i terapi (vilket kan implicera att det empiriska materialet bestod av människor som mådde dåligt) och som därtill huvudsakligen kom från de bättre bemedlade samhällsskikten. Trots kritiken har många av Jungs teorier och begrepp överlevt och fortsätter att ha stor betydelse inom psykologin, sannolikt av den enkla anledningen att människor känner igen sig i beskrivningarna — de framstår som rimliga och adekvata, så som exempelvis extraversion, introversion, arketyper, det medvetnas och omedvetnas olika nivåer, skuggan, komplexen, persona, anima och animus. [6]

“MBTI saknar vetenskaplig evidens”

Kritik

De 16 distinkta personlighetstyperna enligt MBTI anses sakna vetenskaplig evidens. Därtill är MBTI ett tveksamt verktyg för att bedöma hur pass effektiv någon är i arbetslivet. [3]

Respons

“Som man frågar får man svar”, brukar det heta. Jag har svårt att tänka mig att det finns någon teori eller forskare som ifrågasätter att människor har perceptiva och kognitiva förmågor, varav vilka vi föredrar vissa mer än andra — vilket ju är vad MBTI handlar om. Så, vad är det för typ av teori som behöver ge instrumentet evidens? Är inte det väsentligaste att vi själva kan bedöma hur pass relevanta våra egna testresultat är och hur de kan tolkas?

Vad gäller MBTI-instrumentets värde i arbetslivet så instämmer jag dock i att man nog bör vara försiktig om man som arbetsgivare syftar till att använda det som ett urvalsredskap vid t.ex. anställning. Ändå kan det eventuellt fungera som en hyfsad indikator — om man som arbetsgivare har goda erfarenheter av instrumentet sedan tidigare, är medveten om andra anställdas testsvar och därtill vad det är för personlighetstyp som kan behövas på en viss tjänst utifrån arbetsgruppens sammansättning och organisationens behov vid en viss tidpunkt i relation till en ständigt föränderlig omvärld.

“En personlighet är mer komplex än fyra bokstäver”

Kritik

“Finns endast 16 olika slags personligheter i världen?” är en tämligen vanlig fråga bland kritiker, kanske den vanligaste, följt av “människor är betydligt mer komplexa än så!”

Respons

Ja, det stämmer nog att människopsyket är betydligt mer komplext än att det kan fångas in i en av 16 typer. Dock handlar MBTI främst om preferenser hos olika individer, alltså hur de mer eller mindre omedvetet föredrar att ta sin an sig själva och sin omgivning. Detta förklarar också varför frågorna inte endast oftast är dikotomiska, utan bör vara det för att följa MBTI-utvecklarnas rekommendationer. Syftet är att försöka fånga den första och spontana reaktionen hos den som svarar på en test, även om frågan kan te sig i princip omöjlig att svara på — så som exempelvis “Föredrar du att vistas tillsammans med en större grupp människor på en fest i 14 dagar, eller föredrar du att tillbringa 14 dagar på en helt öde ö?” Genom ytterligheter försöker man fånga magkänslan hos den som svarar, utifrån hur hen kan föreställa sig och leva sig in i respektive situation.

Detta innebär dock inte att varje person endast har en preferens, en strategi, att ta sig an världen med. Närmare sanningen kommer man måhända, grovt sett, om man vänder på resonemanget lite och i stället säger att inom varje människa finns 16 personlighetstyper utifrån de fyra mentala funktionerna sinnesförnimmelse, intuition, känsla och tanke. Dock finns för många av oss en som är vår favorit. 🙂

Mikael Gustafsson, redaktör
HSP, INFJ och ennea-5w4

Källor

  1. Wikipedia om Karl Popper
  2. Wikipedia om falsifierbarhet
  3. Business Insider Australia: “Why The Myers-Briggs Personality Test Is Misleading, Inaccurate, And Unscientific”
  4. The Boston Globe: “ISTJ? ENFP? Careers hinge on a dubious personality test”
  5. Våra guider “MBTI for dummies, steg 1” och “MBTI for dummies, steg 2
  6. Wikipedia om Carl Gustav Jung
About Jonaz Juura 265 Articles
Jonaz Juura är initiativtagare till och fungerar som adminstratör och huvudredaktör på HSP Sweden.eu. Särskilt intresserar han sig för högkänslighet, personlighetsteorier, andlighet och forskning.

Bli först med att kommentera

Kommentera gärna artikeln/inlägget nedan!