Äret & Böret

En liten historia från 2012 som jag har hämtat från min gamla avdankade personliga blogg på WordPress.com. Skriven några år efter min mest akuta utbrändhet, men långt innan jag på en konkret nivå förstod den buddhistiska innebörden av att begär är grunden till det mesta lidandet. Begäret efter tillfredsställelse, efter infriade förväntningar och framgångar samt högt ställda ideal. Men på något vis hade jag utifrån egen erfarenhet tydligen kommit fram till samma slutsats. Dock en dyrköpt sådan… Ordkänsliga läsare varnas!

– God dag! Mitt namn är Äret.
– Jaha. God dag, sa Böret efter en kort men tydlig tvekan och såg besvärat på den andre. Den egna presentationen blev hängande någonstans mellan dem.
– Ni kanske vet vem jag är? fortsatte Äret.
– Ja, Ni är mig mycket bekant, svarade Böret sakta efter en ny tvekan.
– Och vem är Ni…? kom det förvånat från Äret.
– Ni  vet inte det? svarade Böret och lät uppriktigt förvånad och samtidigt besvärad. Därefter fylldes blicken med något överlägset, något löjeväckande.
– Tyvärr inte, är jag rädd. Eller… Jag har kanske sett Er på bild någon gång.
– Det är jag som är Böret, bröt Böret av. Det är ju Ni och jag som knullar och får barn ihop! Varje dag!
– Åh, det är ju Ni! brast Äret ut i ett kort artighetsskratt. Så trevligt att se Er igen! Äret lyste upp som av en alltmer fladdrande intresselåga.
– Kanske det, svarade Böret. Eller kanske inte. Beror kanske på…
– Beror på vad? På hur bra vi knullar?
– Ja, kanske på hur bra vi knullar. Hur pass skönt det är att knulla dig. Hur bra du är på att tillfredsställa mig!
– Och du mig!
– Nja, kanske det. Men är det verkligen så viktigt?
– Kanske inte då, sa Äret och slog ned blicken.
– Men vi gör fina barn ihop i varje fall! sa Böret och lyste upp. Varje dag föder vi Ambition, lika vacker och fulländad som skönheten själv!
– Ja, minsann! Det gläder mig att Ni tycker det.
– Naturligtvis tycker jag det! Ett så fint barn! Med så fina anletsdrag! Sådan anda! Sådan geist! Trots allt det infantila ändå så lik mig!
– Mål och Vilja är fina de med!
– Absolut, jättefina! Å tillsammans finns ingen som inte kapitulerar inför dem! De tar andan ur vem som helst!
– Och vackra barnbarn har de gett oss också. Utveckling och Framsteg! Framgång! Erkännande och Beröm! Status och Ära!
– Ja, verkligen! De tar en med storm allihop! Jag blir så stolt varje gång jag ser dem, varje gång jag hör dem, varje gång jag säger deras namn, varje gång jag tänker på dem… Hm, nu har du fått mig på humör… Ska vi knulla?
– Eh, ja… men jag känner mig lite sliten idag…
– Jag vill knulla dig varje dag! Helst hela dagen, å hela natten. Jag vill bara att vi knullar, knullar, knullar!
– Ja, jag tycker förstås också om det… Men du förstår, jag är lite öm idag…
– Sånt går över! Jag behöver knulla! Måste knulla! Blir galen om jag inte få knulla! Och ordentligt ska det va, inga små fisdopp. Jag hatar fisdopp!

Äret bet sig osäkert i underläppen men gav som vanligt efter. Böret fanns snart över allt, avtäckte och täckte sedan Ärets genitalier. Handfast, hårdhänt, brutalt. Fogarna i den slitna metallsängen knarrade skrikande i takt. Böret löste slutligen ut och Äret var väl förtrogen med att en stunds respit skulle följa. Under sådana stunder kunde faktiskt Böret visa en sinnesnärvaro, rent av omtanke. Eller så slog det om i motsatsen, i ett avståndstagande. Ibland äckel. Men bara för en kort stund. Snart skulle det hela börja om igen, och det skrikande nejet från de skavda slemhinnorna tystades snart. Handfast, hårdhänt, brutalt. Så kunde timmarna fortgå. Dag in och dag ut. In och ut. In och ut.

Det var Äret som märke dem först. Kände deras närvaro långt innan sinnena kunde registrera dem. De smög sig på. Var svåra att upptäcka, omöjliga att se. Men så föll skuggorna över sängen, vilket påtagligt bevisade deras närvaro. Det fick Äret att stelna till i den rytmiska rörelsen, men Böret hade ännu inget märkt utan fortsatte som tidigare. Handfast, hårdhänt, brutalt. Inte förrän en kall hand föll ned på Börets axel stannade rörelsen upp. Äret skrek förskräckt till, Böret slet sig irriterat ur föreningen och svor till.

Vilka är ni? skrek Böret ilsket. Vad gör ni här? Hur fan anstår ni er…
– Mitt namn är Utbränd. Med mig har jag Utmattning och Depression. Ute i hallen väntar Ångest och Apati. Vi är här för att ta bort dig.
Vad i helv…
– Känner du inte igen oss? Vi är ju dina barn!
– Mina vad?! skrek Böret upprört så att saliven stänkte.
– Vi är barnen som du inte ser. Barnen som du inte bryr dig om. Barnen som du föraktar och förskjuter. Bara av en anledning.
Vad då?
– Vi är inte vackra. Vi är inte framgångsrika. Vi är de fula barnen. De misslyckade barnen. De brända barnen. Vi gör dig inte kåt.
Vad i helv…
– Du har inte en chans. Streta inte emot. Det gör saken bara värre. Du ska snart få somna in. Allt blir bra.

Om Jonaz Juura 289 Articles
Jonaz Juura är initiativtagare till och fungerar som adminstratör och huvudredaktör på HSP Sweden.eu. Särskilt intresserar han sig för högkänslighet, personlighetsteorier, andlighet och forskning.

2 Comments

    • Tack för din kommentar, Susanne! 🙂

      Ja, min ambition (host, host 😉 ) med texten var att göra den så påtaglig att det nästan blev äckligt tydligt vad våra “böranden” kan göra med oss. Inspirationen kom från någon (minns dessvärre inte vem det var) som sa något i stil med “Utbrändhet uppstår någonstans mellan det vi vill vara och det vi är”.

Lämna ett svar till Mikael Gustafsson Avbryt svar

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*


Spamskydd: Skriv in i fältet nedan vilka siffor du kan se (Obligatoriskt)