Allt upphör här — tystnadens brandtal

Ett möte med Eli Jaxon-Bear i Mill Valley, Kalifornien, den 13 mars 2009.

— Gryningen är redan här. Det här är nästa våg. Bara det att Eckhart (Tolle) var hos Oprah (Winfrey) är häpnadsväckande. För tjugo år sedan vara non-dualitetsläror okända (i västvärlden), och satsang [1] var något obekant. Och nu var Eckhart hos Oprah — det är en signal, ett tecken på att medvetandet håller på att förändras. Vågen sprider sig utåt.

— Problemet är att bara läsa om non-dualitetsläror, höra talas om dem eller lyssna på någon som talar om dem inte är tillräckligt. Om du endast känner till dem som koncept så missar du dem. De kräver din fulla uppmärksamhet, de är ingen modefluga. De kan inte vara något som du bara ägnar dig åt tjugo minuter om dagen. Du behöver dedikera ditt liv åt ditt egen självförverkligande. Och om du gör det för att förverkliga ditt sanna Själv, kommer livet att berika dig bortom vad du kan föreställa dig. Men om inte medvetandet förändras, så kommer inget att förändras.

— Det är upp till var och en av oss att vakna upp och bli fria. För om inte vi kan vakna upp kan vi inte heller förvänta oss att andra ska göra det. Det är ett problem att alla förväntar sig att andra ska vara mer medvetet vakna och vara det på ett bättre sätt än vad de är. Om du i stället utgår från att andra sover finns där ingen att skuldbelägga, för vi kan inte skuldbelägga okunskap. Och du kan inte tvinga dem, du kan inte göra det till en lag som andra måste följa. Det måste vara ett individuellt val. Det är ett evolutionens utvecklingssprång som skiljer sig från hur det har varit — det krävs att var och en tar steget. Var och en av oss måste ta steget och säga “det slutar här”. Fullt stopp. Och det är därför vi är här.

— Du behöver inte vara en märkvärdighet, det enda som krävs är ett liv som människa. Det enda kravet är att vara mänsklig. Då finns förutsättningar för att ta det fulla ansvaret, vilket innebär slutet för alla “offerkoftor”. Om det inte finns något offer finns inte heller någon skuld. Du tar ansvar för din egen situation. Då finns en hunger efter Sanningen — vem är jag, vad är jag, vad är verkligt? Hungern efter Sanningen är frihetens eld. Det är kärlekens heliga flamma. Den får oss att återkomma till vårt eget hjärta och finna Sanningen.

— För det som händer nu är att vi hör talas om det på en konceptuell nivå och vi tror på det. Men det är inte gott nog, det vore bara ytterligare en kyrka. Ingen tro krävs. Är du villig att ge upp all tro, att vara naken, att vara ensam — inga vapen, inget skydd, inga vakter, inga änglar — då kan du se dig själv direkt.

— Det kan komma som bara en glimt, men det kan också komma som en överväldigande verklighet. Det spelar ingen roll. Det som är viktigt att är att du är Sann i dig själv, och inte faller tillbaka till tidigare konceptuella idéer om dig själv. Då kommer det att fördjupas, och fortsätta att fördjupas — du får en djup kapacitet att kunna bära allt. Och då ökar också din öppenhet, din förmåga för att kunna ta emot — även att ta emot Dig Själv.

— Men för att det ska kunna ske måste du först dö från allt annat. Det är denna linje som de flesta inte är villiga att passera — det fullständiga steget in i det okända. För att göra det måste du lämna allt det som är känt. Allt. Varje koncept, varje tro, varje erfarenhet, varje lära. Allt. Då kan du ta steget in i Dig Själv.

— Så uppfylls Fullbordan. Så fullbordas den mänskliga potentialen. Tystnaden är dess största kraft. Du behöver inga tankar alls. Tankarna är oljudet som vi döljer oss själva i. I denna stund skiner redan Sanningen fri. Denna rena tystnad är ju redan här. Så smakar vi på den, vi lär känna den. Så vi älskar att sitta i tystnad. Den finns ju alltid redan här, bara vi återvänder till den. Efter det, ägna ditt liv åt den, och du kommer att förändras. Då börjar Livet.

Fri översättning: Mikael Gustafsson.

Fotnot

  1. Satsang (sanskr., av sat, “sant”, och sanga, “umgänge”), betecknar i den indiska filosofin den särskilt i advaita vedanta betonade strävan efter insikt genom gemensamt lyssnande, gemensam eftertanke, meditation, recitation och kontemplation, ofta i sammankomster med en mästare eller lärare. (Källa: Wikipedia.)
Om Jonaz Juura 286 Articles
Jonaz Juura är initiativtagare till och fungerar som adminstratör och huvudredaktör på HSP Sweden.eu. Särskilt intresserar han sig för högkänslighet, personlighetsteorier, andlighet och forskning.

Bli först med att kommentera

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*


Spamskydd: Skriv in i fältet nedan vilka siffor du kan se (Obligatoriskt)