Om utvecklingsnivåerna i Enneagrammet

I nedanstående YouTube-klipp ges en pedagogisk introduktion till de nio utvecklingsnivåerna i Enneagrammet av Grahame Morgan-Watson, verksam vid MetaMe. Inledningsvis följer dock nedan en något mer ingående presentation av utvecklingsnivåerna, som ett komplement till det som framkommer i klippet.

Tre utvecklingsnivågrupper

Utvecklingsnivåerna tillhör den “vertikala” tillämpningen av Enneagrammet [1] och består av nio olika nivåer, i grupper om tre:

  1. de hälsosamma nivåerna
  2. de genomsnittliga nivåerna
  3. de ohälsosamma nivåerna.

Tre utvecklingsnivåer i varje nivågrupp

Utvecklingsnivåerna kan sägas mäta i vilken utsträckning en person identifierar sig med sin personlighet — sitt ego, sin fixering, sin specifika passion, sitt specifika reaktivitetsmönster — i relation till i vilken utsträckning vederbörande är öppen för och medveten om aspekter av sig själv som vederbörande kanske helst vill undvika att se. Man skulle således kunna kalla det en skala för medvetandenivåer — där den lägsta nivån samstämmer med psykiatriska diagnoser och den högsta nivån med andlig frihet. Nivåerna är som följer.

De hälsosamma nivåerna

1. Frihetsnivån

Denna nivå uppnås efter lyckad konfrontation med och höjning över personlighetstypens grundläggande rädsla, vilken uppstod i barndomen som ett resultat av den förlorade kontakten med vårt essentiella varande. Personen har transcenderat sitt ego och börjar aktivera sitt sanna jag.

2. Nivån för psykologisk kapacitet

Om en person ger efter för sin grundläggande rädsla uppstår ett grundläggande begär för att kompensera för eftergiften, vilket sker på denna nivå. Personen är fortfarande mycket hälsosam, men egot och dess försvarsmekanismer börjar utvecklas som en respons på den ångest som skapats i samband med eftergiften. Personens självuppfattning och dennes kognitiva stil börjar manifesteras. [2]

3. Nivån för socialt värde/begåvning

Denna nivå befinner sig en person på som gett efter för en sekundär, deriverad, rädsla. Utifrån det blir personens ego alltmer aktivt och formar en karakteristisk persona, som har vissa specifika sociala och interpersonella kvaliteter. [3] Fortfarande är personen hälsosam, men i mindre omfattning då såväl egot som personan skyddas av försvarsmekanismer.

De genomsnittliga nivåerna

4. Obalansnivån

Som en konsekvens av att en person gett efter för en för personlighetstypen signifikant frestelse, som äventyrar hens eget bästa och utveckling, stärks egot och försvarsmekanismerna. Obalanser framträder allt tydligare, vilka frodas genom att stjäla energi från personen.

På denna nivå kan en person ses som relativt högfungerande, och kan sannolikt också vara omtyckt. Dock är personens kapacitet för självmedvetande, för närvaro, begränsad. Detta är nivån då vi allt tydligare identifierar oss med egot.

5. Nivån för interpersonell kontroll/konflikt

Egot växer sig allt starkare i takt med att en person försöker ha kontroll över omgivningen (i synnerhet andra människor) på för personlighetstypen karakteristiska sätt. På sitt specifika vis försöker personen manipulera andra för att tillgodose hens grundläggande begär. Försvarsmekanismerna har blivit alltmer aktiva och skapar interpersonella och intrapsykiska konflikter, samt bidrar till ökad ångest ifall försvaret misslyckas.

Denna nivå kan ses som en kritiskt punkt i försämringen hos en person, eftersom från och med denna nivå och nedåt blir personen alltmer egocentrisk, defensiv och konfliktbenägen.

6. Nivån för överkompensering

På denna nivå börjar personen överkompensera för uppkomna konflikter och den ångest som uppkommer i takt med att egot blåses upp alltmer. Därutöver sker överkompensering som ett svar på att personen misslyckats med att på nivå 5 tillgodose sitt begär. En karakteristisk form av självcentrering uppstår (olika för varje personlighetstyp) såväl som extrema beteendemönster, som för andra kan framstå som neuroser.

Alla nio typer har en benägenhet att agera ut sin ångest på denna nivå samt ha aggressiva tendenser. Konflikter uppkommer med andra då personen agerar utifrån sin egocentrering samt för att försvara sig mot underliggande känslor av vrede, skam och rädsla.

De ohälsosamma nivåerna

7. Kränkningsnivån

Om en person lider av en stor livskris eller om hen har vuxit upp i en miljö med missbruk, våld eller andra former av övergrepp kan personens försvar brytas ned och allvarliga reaktioner uppstå. Varje personlighetstyp tillämpar en specifik överlevnadstaktik, en ohälsosamt skyddande reaktion, i ett desperat försök att stärka egot — på denna nivå angripet av betydligt ökad ångest — och skyddar självet från mer outhärdliga känslor. Problemet är dock att en sådan respons ofta är tvångsmässig och kränker självets integritet eller den andres integritet (eller både och), och skapar därför allvarliga interpersonella konflikter. Detta tillstånd är i hög grad obalanserat och ohälsosamt, dock ännu inte fullt patologiskt utvecklat.

8. Nivån för vanföreställningar och tvångsbeteenden

När ångesten ökar ytterligare uppstår allvarliga intrapsykiska konflikter och personen försöker därför att göra om verkligheten eller att fly från den hellre än att duka under av ångest. Tänkandet och perceptionen, känslorna och beteendet blir alla allvarligt förvrängda och ofria, vilket indikerar ett fullt utvecklat patologiskt tillstånd. På denna nivå är störningar upptagna i DSM fullt uvecklade. [4] Personen börjar förlora verklighetsförankringen, vilket kan ge konsekvenser i form av starka tvångsbeteenden. Den psykologiska kapacitet som utvecklades på nivå 2 och senare blåstes upp på nivå 5 har nu blivit illusorisk.

9. Nivån för patologisk destruktion

Tillstånd på denna nivå inbegriper extrem patologi, så som exempelvis psykos, och ofta förekommer uppenbart destruktivt beteende. Efter att ha tappat greppet om verkligheten blir personen beredvillig att förgöra såväl andra som sig själv för att bespara sig den massiva smärta och ångest som uppstått av de kriser och/eller övergrepp som har föregått. Olika former av omedelbar eller avlägsen, medveten eller omedveten destruktivitet (inklusive latent självdestruktivitet) manifesteras, vilket resulterar i psykiska kollapser, våld eller död.

Mer om dynamiken

Nivåerna och grupperna av nivåer utgör en dimension av dynamiken inom Enneagrammet, vilket också beskrivs i Om pilarna på de inre linjerna av Enneagrammet.

Fotnoter

[1] Den “horisontella” tillämpningen avser den tvådimensionella, något mer ytliga delen av Enneagram-tillämpningen så som typbestämningen. Den “vertikala” tillämpningen fokuserar i stället på den personliga utvecklingen.

[2] På denna nivå kan således psykologen Carl Gustav Jungs teorier om personlighetstypiska attityder (intro- vs extraversion) och kognitiva funktioner (tanke vs känsla) aktualiseras (jfr MBTI).

[3] Begreppet persona kan definieras som “en sorts social mask som är konstruerad dels för att göra ett intryck på andra, och dels för att dölja individens sanna natur” (källa: Wikipedia).

[4] DSM = Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, den manual som används inom psykiatrin för att fastställa diagnoser på mentala patologiska tillstånd (källa: Wikipedia).

Kompletterande källa: Riso, D. & Hudson, R. (2000:152-155). Understanding the Enneagram.

YouTube-klippet

Böckerna som nämns i klippet är Personality Types och The Wisdom of the Enneagram, båda författade av Don Riso och Russ Hudson.

 

Om Jonaz Juura 289 Articles
Jonaz Juura är initiativtagare till och fungerar som adminstratör och huvudredaktör på HSP Sweden.eu. Särskilt intresserar han sig för högkänslighet, personlighetsteorier, andlighet och forskning.

Bli först med att kommentera

Kommentera

Din e-post adress kommer inte att publiceras offentligt.


*


Spamskydd: Skriv in i fältet nedan vilka siffor du kan se (Obligatoriskt)