När två blev en

Att vara högsensitiv förknippas ofta med att vara kreativ och för många av oss är det en viktig del av vår personlighet. Om kreativiteten av någon anledning blir kvävd av yttre faktorer, får vi svårare att hamna i pausläge. Pausläget är nödvändigt för att orka med livets alla ”måsten”, ”borde” och ”skulle vilja”.

Kreativitet kan visa sig på många olika sätt – en del skriver, andra sjunger. Någon målar, virkar eller drejar. Det finns en mängd varierande aktiviteter vilka får oss att må bra och vi behöver hitta just det där specifika som passar oss.

Du kanske trivs bäst med att skapa akvarelltavlor ena dagen och sitta på hästryggen nästa dag? Eller, så kanske du liksom jag, skriver för att må bra och varvar det med yoga eller löpträning i naturen?

Det handlar om saker som får oss att må bra på djupet, som ger oss syre – både kroppsligt och mentalt. Det handlar om sådant som får oss att le och som skapar mer kraft inombords när vi går tillbaka till vardagens ofta rutinmässiga och stressiga tillvaro.

Under de senaste två månaderna har jag lärt känna många nya personer och jag delade snabbt upp dem – De Högsensitiva och De Kreativa. Men gränsen mellan de här två har suddats ut och idag vet jag att de alla tillhör samma ”kategori” om man nu får kalla det så.

De Högsensitiva träffade jag på det lokala HSP-mötet för några veckor sedan och fann att de alla var kreativa på något sätt. De Kreativa har jag däremot lärt känna via Facebook då vi alla är novellister i en gemensam antologi som gavs ut i mitten av maj. De är mina författarvänner.

Det var när ett par av författarvännerna kommenterade mina tidigare inlägg här på hspsweden.eu som jag började förstå att vi, förutom författandet, även har högsensitiviteten som en gemensam faktor. Eftersom jag redan hade bestämt mig för att åka till Stockholm och vara med på bokreleasen av antologin i fråga, såg jag en möjlighet att prata med de här kvinnorna vilka tydligen var som mig – författare och HSP-berikade.

Jag förberedde mig väl inför Stockholmsresan genom att gå upp en halvtimme tidigare den dagen och lämnade barnen på dagis och skola tidigare för att med säkerhet hinna till bussen som skulle ta mig till tågstationen. Mottot var ingen stress och jag var så pass avslappnad att jag nickade till en stund på bussen.

Jag åt frukost i lugn och ro på Barista och köpte med mig lunch samt svindyrt Pressbyråvatten (visserligen tappat på ohälsosam plastflaska, men nöden har ingen lag), för att hålla kroppens vattennivå i balans. På tåget satt jag självklart i den tysta avdelningen (återigen – ett sätt att undvika störande ljud för att hålla den inre energinivån stabil) och väl framme i huvudstaden valde jag att promenera till hotellet istället för att ta tunnelbanan. Jag gjorde allt jag kunde för att orken skulle räcka till sena kvällen och jag hann till och med vila en timme innan det var dags att bege sig till bokreleasen.

Det var många intryck att ta in på releasefesten liksom många nya ansikten och namn att lära sig. Sorlet var stundtals öronbedövande, men jag försökte förtränga det och fokusera på allt det roliga och fantastiska som jag hade äran att få ta del av. Det hade ju gått så bra hela dagen och jag tänkte inte snubbla på mållinjen.

Jag blev glatt överraskad när författarvännerna från Facebook kom fram till mig, sprudlande glada och med armarna öppna och pratade om blogginläggen. Jag, som är ovan att få beröm och när jag väl får det inte vet hur jag ska hantera det, blev djupt rörd och överväldigad.

De kände igen sig i det jag skrev och innan jag visste ordet av kom flera (i mina ögon) självsäkra, medvetna och högsensitiva kvinnor fram och pratade om texterna – även fast vi inte var vänner på Facebook så hade de läst eller hört talas om inläggen. Det var en häftig känsla. Och allt har jag min högsensitivitet och kreativitet att tacka för.

Tänk så lustigt det kan bli ibland när vi träffar och lär känna nya människor – de högsensitiva visade sig vara kreativa och de kreativa visade sig i sin tur vara högsensitiva. Det tycker jag är häftigt och känner mig tacksam över att vara både och. Mer kärlek åt världen och mer kreativitet som får oss att må bra!

Varma hälsningar,

Karolina

3 kommentarer

  1. Oj, Karolina! Jag blir oerhört rörd av din berättelse denna gång, och börjar alltmer förstår vad det har betytt för dig att inte endast komma i kontakt med HSP-begreppet och diskutera saker och ting på nätet utan också att du har sökt dig till likasinnade (eller kanske… som det börjar verka utifrån det du skriver… snarare de till dig nu då 😀 ). Samt inte minst att de två plötligt blev ett! Så härligt underbart! Är så glad för din skull. 😀

    • Tack Mikael! Ja, det har onekligen varit (och är) är omtumlande, utvecklande och rolig resa 🙂 Det blir lättare att bli förstådd och accepterad när man omger sig med likasinnade 🙂

      • Ah, men vad bra att kommentarerna fungerade nu. 😀

        Jo, det kanske är så att det är nu man kan börja skörda frukterna av sitt personlighetsdrag, i alla fall i social bemärkelse — fantastiska tanke. 😀

Kommentera gärna artikeln/inlägget nedan!