Kommer du ihåg när du förstod?

Kommer du ihåg hur det gick till när du förstod att du är en högkänslig person? Var läste eller hörde du talas om det, och vad har den insikten betytt för dig? Dela gärna med dig av dina erfarenheter här!

Så här var det för mig

För min egen del snubblade jag över begreppet HSP på en blogg med namnet Branding Spirit år 2012, och kände direkt att det var det här jag omedvetet så länge hade sökt för att få en förklaring på många av mina olika egenskaper. Då och då genom livet hade jag funderat över om jag inte trots allt borde ha någon slags neuropsykiatrisk diagnos, kanske främst inom autismspektrat. Men kriterierna stämde aldrig in tillräckligt väl. Och det skulle lika gärna kunna handla om t.ex. ADHD eller ADD, men när det kom till att uppfylla tillräckligt många kriterier så kom även det alltid på skam. I beskrivningen av HSP tyckte jag mig äntligen hitta de ”förlorade” kriterierna som jag sökte. Det var som att komma hem. 🙂

Det här har det betytt för mig

Nästan genast började jag leta efter litteratur jag kunde läsa för att lära mig mer om det högkänsliga personlighetsdraget. Inte särskilt många böcker fanns vid den tiden på svenska, så det blev främst till att beställa hem amerikanska versioner av Elaine N. Arons böcker eller att låna på biblioteket. Genom böckerna fick jag en fördjupad förståelse för HSP, och därigenom för mig själv men även andra. [1] Händelser som jag genom livet har burit med mig minnet av kunde plötsligt framstå i en något annan dager, vilket kändes väldigt befriande.

Därtill upptäckte jag raskt att mängden webbplatser som handlade om högkänslighet var relativt få, i synnerhet på svenska, så jag skapade webbplatsen HSP Arena under våren/sommaren 2012. Det var också vid den tiden som jag IRL träffade mig då veterligen den första högkänsliga personen, och det hela utvecklade sig snabbt till en varm vänskap. 🙂

HSP Arena var i drift i ca ett år, innan jag ersatte den med HSP Sverige.se under hösten 2013. Dessförinnan hade jag gått med i ett antal Facebookgrupper med fokus på HSP, för att sedan  själv också skapa ett antal nya grupper. Genom både webbplatsen och Facebookgrupperna har jag lärt känna ett stort antal högkänsliga personer, varav några har blivit mycket goda vänner till mig. Och det är över huvud taget absolut den största vinsten: Alla härliga högkänsliga personer som jag haft förmånen att träffa i t.ex. Jönköping, Örebro, Västerås, Uppsala och Stockholm! Av en händelse råkade jag t.o.m. hitta kärleken på det sättet. 🙂

Med tiden rann dock insikten och kunskaperna om HSP över i ett allmänt och bredare intresse för personlighetstyper. Först kom därför en fördjupning i Myers-Briggs Type Indicator, vilket gav fler kompletterande ledtrådar om mig själv och mitt sätt att fungera. Därefter råkade jag in i något av en kris i relationen till en nära anhörig, vilket ledde mig in på mer andliga vägar. Sedermera kunde jag knyta ihop tråden mellan personlighetstyper och andlighet genom att förjdupa mig i Ennagrammet.

Så ja, insikten om att jag var högkänslig har verkligen betytt mycket för mig — på många olika plan, varav bara några har omnämnts. Det fungerade som ett slags lärorikt startskott för min vidare utveckling som människa så här mitt i livet. Så definitivt har det berikat mitt liv oerhört!

Och hur har det varit för dig?

Nu är jag nyfiken på din berättelse: Hur gick det till för dig, och vilken betydelse har det haft i ditt liv? Skriv gärna några rader i komentarsfältet nedan så blir jag glad… och sannolikt många, många fler med mig. 😀 Och du: Det behöver inte alls vara varken en roman eller novell i omfång! Ta bara upp det du kommer på först… du kan ju alltid komplettera efteråt, om du vill. 🙂

Fotnot

  1. Böcker jag har läst av Elaine N. Aron: Den högkänsliga människan (på amerikanska och svenska), Psychotherapy and the Highly Sensitive Person, The Highly Sensitive Person’s Workbook och The Highly Sensitive Person in Love
Om skribenten Mikael Gustafsson 266 artiklar
Mikael Gustafsson är initiativtagare till och fungerar som adminstratör och huvudredaktör på HSP Sweden.eu. Särskilt intresserar han sig för högkänslighet, personlighetsteorier, andlighet och forskning.

6 kommentarer

  1. Jodå, visst minns jag tydligt tillfället då jag förstod att jag är HSP, även om det börjar bli en del år sedan nu. Satt som vanligt ensam i mina egna tankar, i personalrummet en rast. Slölyssnade på ett samtal två kollegor emellan, som satt och pratade om något de kallade stark-skör. Samtalet fångade mer och mer mitt intresse, när jag kände igen mig i mycket av det de pratade om. Jag förstod att jag var något viktigt på spåret. Något som kunde förklara varför jag varje eftermiddag kände mig som en urvriden disktrasa och var tvungen att åka hem och sova en stund, medan mina kollegor bekymmerslöst stack till gymmet eller ut och shoppade och fikade med bästa vännen på stan, efter en arbetsdag. Var fick de all energi ifrån???

    Den eftermiddagen hoppade jag över den sedvanliga tuppluren när jag kom hem och slängde mig istället över datorn för att ta reda på mer om det där uttrycket ”stark-skör”. Jag kom snabbt in på HSP i mina sökningar och jag satt som uppslukad av vad jag hittat, allt medan timmarna rann iväg. Poletten trillade ner med dunder och brak och jag förstod direkt att det var mig de skrev om. En lättnad och glädje spred sig inom mig, jag var inte sjuk! Jag var faktiskt ganska normal och det fanns t.o.m. fler som jag!!

    Detta var starten på en fantastisk resa i självkännedom för mig, en resa som pågår än idag. Med mina nyvunna kunskaper har jag fått en helt annan förståelse och acceptans för vem jag är och hur jag reagerar i olika situationer. Det har i sin tur ökat min självkänsla och fått mig att släppa en hel del skam, som jag tidigare gick och bar på. Sökandet efter ”mig själv” har lett till att jag idag vet att jag inte bara är HSP, utan även introvert och INFJ. Och än är jag inte i mål. Det finns fortfarande så mycket kvar att utforska om mig själv, när tiden och kraften räcker till!

    • Tack för din respons, Tina!

      Ja, visst är det en fantastisk resa i självkännedom som man har varit med om! En resa som därtill liksom aldrig tycks vilja slut. Har svårt att se något som skulle vara mer betydelsefullt än just det, för det tenderar ju också att ge ringar på vattnet på många olika plan och hos andra. 🙂

  2. Jag länge haft ett intresse för psykologi, religion, andliga frågor och det som rör ”självkunskap”. Som det flesta var det 2012. Jag läste en artikel i Modern psykologi om högkänslighet som tipsade om Facebook-grupper. Jag läste ”Drunka inte i dina känslor” och läste allt jag kom över, gjorde inlägg och skrev i trådar och bloggade. Dels var det ”boomen” om högkänslighet i media och dels kopplat till där man är i livet (det sägs att man tar i tu med sin ryggsäck man bär på i medelåldern). Ett det var ”frälsning” till en början som en del upplever var det inte riktigt utan mer ett uppvaknande. Att skriva och läsa med likasinnade är heller inte en så stor grej som man kan jämföra med de som delar en hobby. Istället var det stora att träffa andra högkänsliga i det verkliga livet. Att ta steget, ut ur bubblan med att resa till föreläsningar, event och träffar.

    • Stort tack för din feedback och berättelse, Fred! 😀

      Håller till stor del med dig vad gäller att ta steget ut ur bubblan! Definitivt det häftigaste!

  3. Tycker att det här är ett riktigt bra initiativ och värt att spinna vidare på — så intressant detta med att dela berättelser, både för att relatera och kanske vidga vyerna!

    Kort för egen del… Minns inte så värst specifikt hur jag kom i kontakt med det, men vet att det var för två år sen, i upphällningen av en relation som krånglade, milt uttryckt. Jag är inte sällan envis som synden när jag bestämt mig för något och gav mig fan på att hitta vägar fram, så sökte säkert därför mer än vanligt information kring det psykologiska och sociala hos människor. Ja förresten, det är väl inte en helt främmande tanke att det var lika mycket för egen som för partnerns del. Är det inte så det funkar, tänker jag — att det är i det där riktigt tillkrånglade jävla mötet med andra som vi verkligen får möjlighet att utvecklas. Kriser och dess möjligheter liksom…om man tar sig igenom dem på ett hjälpligt sätt då. Utan den där relationen som gjorde att jag stundvis trevade som en blind hade jag aldrig suttit här och varit så rik på erfarenheter. Ja, på lång sikt är det allt mycket som är berikande. I alla fall så måste det ha varit i den vevan som jag läste om det och det var som att saker och ting fick en tydligare skärpa. Jag läste i en bok en gång att det vi sätter namn på finns först då. ”Det” fick därmed ett namn, nämligen högkänslighet (även fast jag vill kalla det ”känslighet”), och plötsligt fanns det. Det har blivit suddigare, men finns gör det ju alltjämt, tack vare namnet. Det är som att vetskapen om känsligheten är med mig, men ligger mer latent, kanske av nödvändighet…

    • Stort tack för din kommentar, Anders!

      Så oerhört berikande att få ta del av andras berättelser om hur det gick till när man ”upptäckte” en del av ”sig själv”… och kanske därigenom också andra. Tror det kallas självkännedom. 😉

Kommentera gärna artikeln/inlägget nedan!