Göteborgs-Posten: Högkänsliga Haidie bjuder nyfikna gäster på soppa

Haidie Adolfsson på Hönö bjuder in vem som helst att komma till hennes soppmiddagar – och på köpet har hon delvis brutit sin egen isolering och fått nya vänner. Bild: Anders Hofgren

Det är inte alltid så lätt att som högkänslig hitta sociala sammanhang som passar ens personlighetsdrag, vilket lätt kan bidra till en upplevelse av ensamhet och utanförskap. Allt fler högkänsliga personer har dock insett att ett sätt att tillgodose sitt sociala behov är att själv skapa sociala arenor av olika slag. Ett sådant kreativt exempel är Haidie Adolfsson, som Göteborgs-Posten tillägnade en helsidesartikel nyligen.

Sen ett drygt år tillbaka bjuder Haidie Adolfsson vem som helst på soppa, fika och gemenskap. Enda kravet är att gästen är nyfiken på att lära känna nya människor. Kostnaden är frivillig och blir det pengar över skänker Haidie dem till välgörande ändamål. Vid det här laget har hon hunnit med sju soppmiddagar med ett varierande antal gäster; som mest 17 personer.

Så bröt hon sig ur ensamheten

Haidie har nästan alltid känt sig ensam, men när hon hösten 2014 flyttade ut till Hönö efter 16 år i Göteborg, kände hon sig “mer ensam än vad som var bekvämt”. Hon insåg att hon måste göra något aktivt för att bryta sin isolering. Dessutom visste hon att många var i samma situation som hon. – Men nån måste våga ta det första steget, säger hon.

Då Haidie alltid gillat att laga mat och organisera var konceptet ganska självklart; hon skulle bjuda hem folk på vegetarisk soppa och fika. Men eftersom hon var orolig för hur det skulle gå, testade hon först idén på sina Facebook-vänner. Hon fick idel lovord och lade samma kväll ut en allmän inbjudan på Anslagstavla Öckerö kommun. Ändå kände hon sig ganska nervös den första soppkvällen och garderade sig genom att bjuda in sina grannar samt moster och morbror.
– Tolv personer kom. Det var fantastiskt roligt! Jag var överstimulerad när alla gått hem och sov varken den natten eller nästa.

De som kommer till soppkvällarna är från öarna: unga, gamla, par och singlar. Men ett har gästerna gemensamt; de är kontaktsökande. För att få plats med alla dukar Haidie långbord mellan fönstret och skänken i vardagsrummet. Gästerna får hjälpa till med att langa ner stolar från vinden och redan där brukar samtalet dra igång. Soppa och namnlappar som Haidie förberett, hämtas i köket och sen kan kalaset börja.

Tack vare sitt initiativ har Haidie blivit mindre ensam. Redan den första kvällen kom en nyinflyttad tjej som hon fortsatt träffa regelbundet. Och så har hon sina stamgäster.
– Ett par bjöd in mig på adventsmys med glögg och musik. Jag bara satt där och kände mig helt salig och tänkte på vilken tuff månad december varit för mig på senare år, säger Haidie.

Främmande människor hejar numera på henne och frågar “Är det inte du som gör soppkvällarna?” Och en man ringde och undrade om det hela var ett skämt. “Så var det ju när jag var ung. Mamma hade öppet hus”.

Psykisk ohälsa ledde till ökad självkännedom

Att organisera soppkvällar är roligt, men samtidigt energikrävande och Haidie måste bromsa sig själv i tid för att må bra. Trots att hon brutit sin ensamhet, fortsätter hon med dem eftersom det är så roligt. Av erfarenhet vet hon att de behövs. Hon är själv uppvuxen i skärgården; först på Knippla och senare på Hälsö. Som liten var hon kavat och brydde sig inte särskilt mycket om vad andra tyckte. Men i skolan kände hon sig ensam och utanför.
– Jag var den som bara fick vara med när någons kompis var sjuk.

Med tiden tappade Haidie tron på sig själv. Hon fick allt svårare att lita på andra människor och kunde inte släppa dem inpå livet. Alla hennes sinnen var ständigt på helspänn och hon hade problem med att sålla intryck. Hon sa aldrig nej och 2009 tog det stopp.
– Då hade jag kört över mig själv så länge att hårddisken var full. Jag blev sjuk i panikångest och i slutet av året fick jag flera attacker om dagen, säger Haidie.

Ändå fortsatte hon envist att jobba på dagarna. På nätterna vilade hon, för sova kunde hon inte. Under ett och ett halvt år medicinerade hon, samt gick i samtalsterapi för att lära sig hantera livet bättre.

Familjen var länge ovetande om Haidies problem. Men hennes syster, som hon fått allt bättre kontakt med, tvingade henne till slut att berätta för föräldrarna.
– Det var svårt för mig att blotta mig; jag som alltid verkat så stark i alla lägen.

Sjukdomen fick flera negativa konsekvenser för Haidie. Hon blev mindre stresstålig och känsligare för exempelvis ljus och ljudintryck.
– Jag tappade många vänner. De fortsatte leva partylivet och det fixade inte jag.

För fyra år sen fick Haidie en förklaring till varför hon insjuknat. Hennes syster hade läst om högkänslighet  och sa att “detta stämmer ju precis in på dig”.
– Så jag gjorde ett test på nätet och klickade in alla utom en, säger Haidie.

Numera jobbar hon 80 procent med förskolebarn på Hönö, men helst skulle hon vilja arbeta mindre i barngrupp och i stället föreläsa om högkänslighet i skolan.
– Där finns många högkänsliga barn och jag känner igen dem allihop. Det är viktigt att kunna bemöta dem på rätt sätt så att de får en bättre chans att förstå sig själva och sin omvärld.

Källa

About Jonaz Juura 256 Articles

Jonaz Juura är initiativtagare till och fungerar som adminstratör och huvudredaktör på HSP Sweden.eu. Särskilt intresserar han sig för högkänslighet, personlighetsteorier, andlighet och forskning.

2 Comments

Kommentera gärna artikeln/inlägget nedan!